[fläskläpp]

Idag, dagen efter voffeldagen, känns min arma kropp lite sliten.

Den här bilden påminner om den sista nattvarden. Erik som hans helighet själv i sin "förlåtande min". Martin ser nyfrälst ut eller som han precis varit på toa. Jag personligen intar Kristi lekamen och söker svar bland stjärnorna(eller takputsen).

Som tre upplysta rödvinsdespoter predikade vi om vår trossats under gårdagen. Nämligen att vad vi än gör i denna värld utgår alla våra handlingar endast från att vi vill xxxxxx.

bild av: Lina Scheynius

Det finns ett problem med människor som vid första anblicken inte kan tyckas kunna göra något fel alls. Jag hatar dem. Verkligen, hatar dem. Det finns inget som får mig att må så dåligt som någon filur som sitter på sin kammare och funderar lite sen går ut och gör något sjukt bra. Varför? Varför kan inte jag också vara en sån?

Jag vet att ingen tror mig men minna drömmar är i polaroid.

Ibland önskar jag det i alla fall.  

Jag blev så lycklig när jag såg att Killing Zoe var återfödd. Hon är kvinnan som obehindrat:

Super
Knullar
Skriver

Och jag Läser (med njutning)

Mindre lyckligt blev det när jag skulle ta ett par sporadiska danssteg till en låt på radion. Stel och tjock är vad jag blivit. Borde kanske ta tag i mitt liv. Nej, lite mer kaffe och sen kanske jag verkligen får något gjort den här morgonen.

Vackert. Dock, känner jag lite ångest över att både hitta och kunna matcha färger och mönster så. Lite flugor, ränder, färgade strumpor och snygga dojer så kanske man kan närma sig. Blev sugen på en slips också, en så här med väldigt grafiska svart/vita mönster är inte helt fel.

bild från: Gatukonst.se

Igår så studerade vi argumenterande texter gjorde en övning som gällde dödsstraff. Gruppens komiker Erik tog då upp att man likt romarna enkelt kunde avvärja problemet med kastrering. Då skulle man ju i all fall slippa andragenerationens våldsvärkare samt att en och annan kanske skulle lugna ner sig lite, precis som hästarnas "valack". Så idag fick jag se denna lilla bild. :-)

bild från: Altamira Nyc

Ajsing bajsing, dojor och strumpor i alldeles för snygg kombination, iland önskar jag faktiskt att man var tjej.

Band Of Horses och deras skäggrocks indie är inte världens roligaste. Att de fått en liten hype här i vikingaland kanske inte är så konstigt. Jag står däremot inte pall för mer än ett par låtar åt gången.

Den här lite för tråkigt perfekta poplåten fattade jag först inte riktigt varför alla var så lyriska över. Sen i lördags efter någon öl tryckte jag återigen på play, nu är jag fasthäftad och den får rulla ett par gånger om dagen. Lite patetiskt formar jag mitt försvarstal; att den skulle få symbolisera mitt nuvarande sinnestillstånd. Jag är inne i någon knäpp att jag skulle ha ett behov av en riktig förälskelse, inte minna vanliga dagdrömmerier där jag faller för var och varannan sötnos jag ser. Utan mer höghus som faller sönder, en tsunami som drar in mot land, gråt och värkande hjärtan. Väldigt fånigt, blåögt och just patetiskt, men vad fan ibland får man väll känna så också .

Idag hittade jag något man inte finner varje dag. Lutad mot en mossig sten i en stor tallskog med svajande trädtoppar, där vindens tjut och trädens knakande blandas med ljudet från gitarren finner jag Jana Hunter. Hennes musik är allt det jag gillar och vill ha just nu. Dessa bäckliga inspelningar räcker föga. Finn hennes plattor och ladda ner, köp eller tjuva dem. Det är bra, bra så att det gör ont, riktigt riktigt jätte ont.

Idag vet jag inte vad jag gjorde, pluggade = ja. Gick ner till konstmuseet och tog en kaffe för att få något gjort. Hemma hänger jag alldeles för mycket framför datorn. Just nu maratonladdar jag ner skäggpop och finkammar men.style efter inspiration (antingen eller).

Jag fattar inte att jag alltid ska vara så velig. När jag skulle betala den söta men något överspacklade tjejen på p2 börjar jag självklart sluddra och måste upprepa mig, slänger fram den mest hopskrynklade tjugan i världshistorien och avslutar med att glömma min växel. Jaja det fortsätter; hade tänkt skriva en artikel i veckotidningsstil och som förarbete inhandla några stycken tidningar. Går fram till den berörda hyllan och bläddrar. Då får jag för mig att hela världen står och tittar på mig och min Hänt(tutt)Extra. Nej, självklart vågade jag inte det är ju mer pinsamt än att handla kondomer.

Hej, jag är tjugoen bast, döpt efter en känd svensk visdiktare och vågar inte handla veckotidningar. Är ni intresserade? hör av er, men räkna inte med att jag ringer upp.

Ok, nu får det vara bra. Jag har gått från lantliv till småstadsliv i E-tuna. Jag pallar kanske ett år till utan drastiska förändringar sen får det vara bra. Antingen blir det metropol (till och med Stockholm ligger risigt till) eller så gör jag en David Sandström i förtid och köper mig en kåk långt ute i skogen. Just nu ägnar jag väldigt mycket tid att lyssna på skägg pop/rock/folk och drömma mig bort på bloggar som UNDERBARACLARA (min nya favorit). Där ska jag odla och mitt skägg, lyssna på musik, frysa arslet av mig och aldrig se åt en människa igen. Sen får det vara bra, punkt slut.

bild från: Underbaraclara

Varför blir jag alltid lite olyckligt kär när jag ser sådana här bilder. Jag pratar förstås om tidningsstället, stolen, lampan, soffan, soffbordet och så affischen. Å ja, affischen fan det känns som att jag vill ut på rövarstråt. Ge mig 50-tal och jag kommer antagligen placera dig i ett alldeles eget hörn i den vänstra kammaren, precis där blodet pumpar ut i aortan.

Ja, jag hade en. Vad jag minns innehöll den allt.