[snyggare]
[gluttat]
De tappra få som ibland gått in och gluttat på den här bloggen både känner och umgås med mig mer eller mindre. De har därför delat eller fåt stå ut med min fascination för "boken". Och eftersom jag har svårt att släppa taget fortsetter jag med att här delge lite bokporr; Jordglob, raggsockor och fina böcker kan det bli bättre. Ja, det finns glasögon också mmm...
Däremot har en kvinna också smugit sig in i bilderna, vilket är mycket störande.
Bilder från Lundlund.
[kaninhålet]
Jag har den ovanan att när någon frågar vad jag gillar; tittar jag ner i marken, blir röd om kinderna och undviker att svara.
Men visst varje gång högtalarna fylls faller jag lika handlöst som Alice när hon kliver in genom kaninhålet.
För er som inte klickade på bilden första gången.
[stupade]
Hemkommen efter första dagen på retorikkursen som jag följde upp med en långpromenad, stupade jag ner i soffan med min polare och musik på hög volym. Kände mig riktigt tantig idag med klack på dojorna (vilka jag inte använt på två månader) och duffel från myrornas damavdelning. Kombinationen ledde även till både svettningar och stela vader. Så jag kände att det var dags för lite Photo Booth. Såg nu även att jag fått ett jack i pannan efter att i morse slagit i en hylla.
Fick annars ett påstående att avreagera mig mot idag, men jag höll käft. Jag ångrar mig lite.
[hyllning]
[komplett]
Är det bara för att jag delvis jobbar med att sälja pappersvaror? Det här är sjukt sjukt kul.
Bättre kommentar på det moderna samhället tycker jag man kan få leta efter bling bling, konsumtion och massprodukt i ett.
Sen tycker ju jag att man ska matcha pennan med handvätskan, och att en kavaj aldrig blir riktigt komplett utan en bättre begagnad Montblanc.
[redsox]
När jag blir stor ska jag bli isländskt inavelssnygg, sitta i en taskigt isolerad stuga när snön yr utanför med elementen på högtryck och lira i ett musikkollektiv.
[insvept]
Insvept i en halsduk fyller jag badrummet med blött tvätt, då avfuktarn i torkrummet är trasig.
Just nu skulle jag vilja göra radio, jag vill göra Schüldt i P2.
[mums]
[horisonten]
Teresita Fernandez har stirrat lite för länge mot horisonten, förälskat sig i jordens krökning och skapat vacker konst.
[asfalt]
Foto: Fabiano Lokinho
Ibland när regnet faller utanför försvinner jag iväg en stund.
Jag är väldigt förtjust i den urbana asfaltsromantiken och kan tycka att estetiken i tillexempel skejtkulturen är otroligt snygg. Kanske beror det på att jag till stor del är uppväxt i en miljö helt befriad från asfalt och betong. Tyvärr blir jag nog aldrig mer än en betraktare med tanke på att jag är glad att över huvud taget kunna sätta den ena foten framför den andra.
[sex]
Bild från: covers
Nu följer ett bokinlägg. Visserligen läser jag alldeles för lite böcker men jag hör ju till en bokhandlar familj, så jag har det på något sätt i blodet. Därmed älskar jag att äga, se på, lukta, klämma och känna på böcker.
Ibland kommer jag över något nummer av Svensk BokHandel och får då ofta något att reagera över. Idag läste jag om ett dansk barnbibliotek där man placerat 90procent av böckerna i källaren för att ge plats åt tv-spel, dvd och musik. Aldrig har de tre sista orden fått så dålig smak i min mun. Visst har jag följt med lite i debatten kring Bibliotek 2.0 men bara i ögonvrån och har aldrig riktigt tagit det på allvar. Nu förstår jag plötsligt hur det tyska folket kunde ha förintelsen på bakgården utan att märka något . Det är kanske en dålig och lite hård jämförelse, men va fan. Jag menat att när alla böcker hamnar i källaren på ett bibliotek som dessutom är för barn kan jag inte riktigt acceptera det. Visst kan jag förstå att man vill ha fler besökare och att andra medier än böcker kan få plats på de så fina skandinaviska folkbiblioteken. Men det ska inte ske på bekostnad av böckerna. Även om man har jättefinna datorsystem och trevliga bibliotekarier, är det svårt att bli förälskad om böckerna befinner sig i källaren. Nu kanske någon som tycker att han har huvudet på skaft säger att vi översköljs ju av böcker i form av allt från pocket, klassiker i aftonbladet till den nya regeringens beslut att ge en bok till varenda snorunge. Alla andra förstår nog att jag inte hoppar högt vare sig över pocketformatet, klassiker-begreppet (det känns något förlegat) och har aldrig förstått vad som är meningen med att ge bort en bok. Det lär ju inte vara så att man får välja titel själv(Visst ska man ge bort böcker till de man älskar och hatar, men det tillhör inte den politiska agendan).
Vad vill jag då säga med det här? Egentligen ingenting alls, jag ville bara få lite plats i bruset precis som alla andra.
Titta gärna in här och skriv ett liv i sex ord.
[ingraverat]
Illustration: Krisatomic
Idag har jag funderat mycket på gravstenarna. På morgonen gick jag förbi Fonus, i fönstret stod en röd sten med namnet Bertil Asp ingraverat. Nu undrar jag vem Bertil Asp är, födelse- och dödsdatum fanns där också. Har han funnits, Bertil, eller är han bara påhittad? Jag känner ett allmänt obehag över hela situationen, vare sig han nu funnits eller inte. Det grundar sig nog i rädslan för min egen död. Om han funnits hadde han då velat stå där i fönstret? Finns det en till sten? Hmm... Det är mycket att grunna på.
Själv vill jag nog inte stå i något skyltfönster. Jag har en bild inpräntad från Spöket på Canterville, vilken jag lyssnade mycket på som ljudbok under mina unga år. Där berättar spöket hur han vill finna sin sista vila under det gröna gräset och i skuggan av trädets krona, ackompanjerat av näktergalens sång. Så kan jag också tänka mig ha det.
[frågetecken]
[molntvättare]
[motiv]
Typ helt galet vackra motiv har den här kluddarn och bildklickarn. Tooth Paw, så kallar han sig i alla fall.
[exalterad]
Om det är ett uttryck för kreativitet, tristes eller galenskap få ni nog själva avgöra.
Hursomhelst fick jag hem lite nya prylar jag skickat efter, vilket gjorde mig lite exalterad. Och resulterade i att kartongen blev ett litet exempel på hållbar design. Dessutom kommer jag bokstavligen ut ur garderoben.
[visuell]
[simone]
Elin Alvemark drar ner kjolen och pissar på SVT för de dramatiseringar man visat i och med hundraårsjubelet av Simone de Beauvoir (vilket inträffar idag). Jag har självfallet suttit bänkad framför de hon kallar: B-drama a la fransk manschauvunism. Och drömt i idealiserade bilder av ett franskt café och sakta snirklande cigarettrök. Störs jag av fiktionen? Nej, inte det minsta.
[nasala]
Detta går till tonårsbruden. Jag minns deras nasala röster, fulsminkningen, tandställningsleendet, skolkandet, smygrökningen, kärleksproblemen, gården och Håkan. De fanns då och finns nu.
"Jag ville dö för typ två år sen.....Men inte så mycket nu."
[personligt]
Jag vill bara understrycka att detta är en högst personlig blogg. Därför tilltalar följande mig högst personligt.
Den första av tre kände jag igen från Nöjesguiden och People men tipset kom från parfym-Martin. Knotan är svensk och gör världen lite vackrare.
Sam Falls är ännu en av alla de Nordamerikaner jag gillar. Falls tillför en abstraktion till den naturalistiska bild jag faller alldeles för handlöst och lättfotat för.
Danielle Johnson är en ung tjej från New York vars flickr får en att hamna i den där alldeles perfekta sinnesstämningen; när himmelen är grå och man inte minns sist man såg solen.
[tjej]
Det slutliga beviset på att jag antagligen var tjej i mitt förra liv.
[ondska]
Hela detta inlägg är helt tillägnat den nu nerlagda tidningen Ondskan.
Det kanske var den bästa svenska musiktidningen just då. Deras sätt att möta musik och ljud på ett intimare och känsligare sätt fick de att stå ut i den annars så tråkigt rapporterande musikjournalistiken.
Några saker jag kommer att minnas
På det första omslaget av fem mötes man av tvillingsystrarna i Taxi Taxi vars självbetitlade EP som släptes föra året på danska etiketten Rumraket, kanske var det om inte det årets bästa släpp den skiva som betydde mest för mig 2007. Om det är deras ålder eller lo-fi produktionen som gör att deras indiefolk känns så mycket skolavslutning vet jag inte - vackert är det.
Exakt 1000 ord är Tor Billgrens recension av Testbild!s album Une Teinte Intense, och råkar också vara en av de bästa recensioner jag läst. Den innehåller vackra verbala ljudbilder, exotiska kvinnor och mycket kärlek. När någon tycker något är bra och har 1000 ord att utrycka det på borde det alltid vara precis så här.
[syster]
[naiva]
Som den äckligt bortskämda unge jag är, vill jag utrycka: en sådan här bok vill jag ha!
Jag gillar det där tunna enkla sättet att illustrera som Camilla Engman gör. Den lite naiva (säger ganska mycket om mig) känslan får det att spritta i inspirations nerverna. Klippboken är något som borde komma tillbacka på stort. Varför skulle man inte kunna köpa sådana här böcker istället får någon tråkig teckning att hänga på vägen. Jag vill kunna ta ut min bok ur bokhyllan - se upp, så inget ramlar ur. Sen försiktig bläddra sida för sida och tänka på att någon annan faktiskt har suttit och använt sin kreativitet för att förra ner sina tankar och idéer mellan bladen.
- Ingrid, kanske skulle vi anordna en klippbokstävling tillsammans med Grafikens Hus och Mariefreds Konstförening? Ingen dum ide med tanke på hur dåligt vi säljer med fina anteckningsböcker.
[inredning]
Böcker är inredning och inredning är böcker. Inget kan kallas hem utan de på papper tryckta ord som omsluts av en bit papp.