[fläskläpp]

Hela detta inlägg är helt tillägnat den nu nerlagda tidningen Ondskan.

Det kanske var den bästa svenska musiktidningen just då. Deras sätt att möta musik och ljud på ett intimare och känsligare sätt fick de att stå ut i den annars så tråkigt rapporterande musikjournalistiken.

Några saker jag kommer att minnas

På det första omslaget av fem mötes man av tvillingsystrarna i Taxi Taxi vars självbetitlade EP som släptes föra året på danska etiketten Rumraket, kanske var det om inte det årets bästa släpp den skiva som betydde mest för mig 2007. Om det är deras ålder eller lo-fi produktionen som gör att deras indiefolk känns så mycket skolavslutning vet jag inte - vackert är det.

Intervjun med Carl Johan De Geer fick mig att återväcka minnet av hans fantastiska lilla film om ett fascinerande och tragiskt konstnärsöde; Jag minns Lena Svedberg. Hon vars konst på någott sätt illutrerar minna mardrömmar.


Exakt 1000 ord är Tor Billgrens recension av Testbild!s album Une Teinte Intense, och råkar också vara en av de bästa recensioner jag läst. Den innehåller vackra verbala ljudbilder, exotiska kvinnor och mycket kärlek. När någon tycker något är bra och har 1000 ord att utrycka det på borde det alltid vara precis så här.