[kulturnyheterna]
Sitter just och tittar på kulturnyheterna och blir riktigt upprörd av undersökningen om att 4 av 5 kulturpolitiker vill kunna stoppa kultur om de finner den kränkande. Spontant vill jag äntra barrikaderna, bränna moralbibeln och skicka hotbrev i form av gamla tuggummin. Tyvärr kommer det nog inte att hända, jag är alldeles för beskedligt svensk.
Programledaren för kulturnyheterna är visserligen både snygg och har politisktkorrekt hudfärg, men ett torrare kex får man nog leta länge efter (självklart vet jag någon betydligt bättre för jobbet).
[ruggigt]
Ny dag, ny kurs, nytt liv ändå ägnar jag alldeles, alldeles för mycket tid att pyssla i Photoshop. Blir det bra? Nja, ni ser ju själva, kreativt men med vissa begränsningar. Den här gången fick jag i alla fall med en ruggigt snygg neger(dåligt ordval, men jag ni förstår vad jag menar).
Hittade den här liraren också, börjar ni tycka att jag är förutsägbar i mitt stilval? Lite tråkig kan tyckas men det är ju så snyggt (hur ska jag komma ifrån detta vackra ord).
[obsceniteter]
[nostalgi]
Oj vad mycket nostalgi, var bara tvungen att posta. Kommer ihåg hur man låg hemma, stirrade i taket och lyssnade på Pink Floyd. Sen är det alltid kul med någon bild på Syd Barrett, en av pophistorians största fallna änglar. Videon är ju också väldigt vacker, den platsar med lätthet in på min tioitopp.
[defekt]
Bradford Cox är kanske en av de märkligaste och läskigaste uppenbarelser i mänsklig gestaltning jag sett. Likt en mänsklig fågelskrämma äntrar han vanligen scen som sångare i Deerhunter men har även nu nyligen släppt ifrån sig en soloplatta under namnet Atlas Sound. Recension finns här och här.
Nu har Cox en genetisk sjukdom som ligger till grund för hans utseende, man jag är oerhört fascinerad. Det finns något väldigt spännande och tilldragande med kroppsliga defekter. I Cox fall har det utvecklats till en skörhet som jag är lite svag för.
Nu har det blivit mycket kroppsfixering i några inlägg, jag hoppas ingen tar det på allt för stort allvar.
[androgynt]
Sitter förtvivlat med en filmanalys, tyvärr beror det mest på att jag känner mig väldigt oengagerad. Romain Bernardie James bilder livar upp mig, den här portfolion för April77 får nästan hjärtat att stanna. Speciellt bilden jag visar, kan det bli mer androgynt. Läppstift, anorexivarning och klassiska herrkläder. Om ni bara kunde se mitt leende.
[ångest]
Bortgjord och har lite ångest, hade tänkt hålla all min självömkan borta från bloggen men nu är det inte så.
Bilden har givetvis inget att göra med ovanstående.
[sorg]
Lite snällare men sämre.
[varning]
Detta är en varning! För er som inte vill se hur sjuk min humor kan vara (och därmed förstöra er idealiserade bild av mig) ger helt enkelt fan i att klicka på bilden.
Personligen tycker jag att det är ganska harmlöst.
[tröttna]
Kommer jag att tröttna på fotografer med förkärlek för höga kontraster, djur/natur och trash-kultur. Antagligen aldrig.
Bilder av: Matt Mallams
[vill]
Jag borde inte. Jag kan inte. Men jag villvillvill: hahaha
[bonuskort]
Idag har jag skaffat bonuskort på hemköp, vilket i min efterpubertala värld är väldigt vuxet.
Degens mest "höja på ögonbrynet" inslag är den här bloggen. En länkning som om jag fattat det rätt jag inte får gör på grund av min ålder, jag väntar förstås med spänning på replissarier (hoppas de är snuskiga och gör ont). Jag funderar mer en än gång om allt bara är på skämt. Men jag blir ju faktiskt lite provocerad och kan därför inte låta bli att gilla friherrinnan en smula.
[omslagspojke]
Jag kan inte låta bli. Men en gång omslagspojke alltid...
Poplugg, rakad och bränd av solen; på två år hinner en del hända, men fortfarande petar tänderna fram då och då .
RÄTTNING! Tre år sedan fan vad tiden går fort, snart är man gubbe.
[klippa]
Om jag nu måste klippa mig.
[avslöja]
Hade tänkt att inte skriva något mer om mode och kläder på ett tag, men vad ska man göra när det är som det är. Jag kan avslöja min icke patenterade idé om att börja sälja kläder och prylar som jag hittar. Jag hade tänkt mig att distribuera genom tradera eller en egen hemsida. Min konkurrens styrka skulle ligga i mitt högst personliga och älskvärda anslag till varje plagg/pryl. Detta skulle framgå förutom i den direkta säljinformationen så skulle det medölja med ett litet brev i minna paket där det stod var det var upphittat, varför och kanske någon roligt tillägg(en liten blandskiva kanske). Nu har jag branchmarkat lite och blivit knäckt. Det handlar framför allt om priset där jag ingalunda kan konkurrera(FAN).
Men jag är inte mer bitter än att kan jag ge en rekommendation PUP(inte varuhuset ). Där finns riktigt fina grejorna till väldigt humana priser, har också hört att servicen ska vara bra. Är redan sugen att göra mig betydligt mer pank än jag redan är.
Vad som än framkommer ovan har jag inte gett upp. Vad framtiden bär på vet man ej.
[stina]
När jag tittar på vad jag tagit upp i minna sista inlägg börjar jag känna att detta mer och mer ser ut som ett fånigt försök till modeblogg. Därför byter jag fokus och skriver om något annat.
Skulle jag beskriva vårt kära "fosterland" i musik skulle jag nog inte välja något förväxt dansband som nu bara diggas av transer i Australien (ABBA). Eller "jag kommer inte på texten" killens försök till att ta över världen (Roxette). Inte häller bandet som fastande i en färdig Margarita-drinkmix på charter(Ace of Base). Nej, jag skulle säga Stina Nordenstam. Ofrånkomligt vacker, spröd som midsommarljus och hon efterlämnar en känsla av bitande kall vinterkyla.
[haj]
Varför kan man inte vara lite haj på nål och tråd. Jag undrar hur jag annars ska kunna få till de här brallorna. Att köpa dem från Lanvin lär ju inte direkt vara möjligt med min hårt nötta och väldigt tomma plånbok. Snälla H&M, hör min klagan.
[ovärderligt]
[prylar]
Bild från: bookofmiri
Jag har just nu hamnat i stadiet att jag har lite mer bokhyllor än böcker. Det är antagligen en ganska kort tidsfrist. Och jag längtar tills den är slut. Däremot ångrar jag kraftigt att jag skulle envisas med vitabokhyllor, det var väldigt korttänkt.
Jag hyser en ganska stor kärlek till prylar. Nu pratar vi inte ubertekniska mojänger som kan förvandla det mesta av ettor och nollor, utan mer handfast skräp som jag efter den ena eller andra shopping turen har släpat hem. Om det beror på mina breda höfter eller något annat genetiskt fel, så botar jag de flesta av mina depressioner med att spendera pengar på stan, precis som vilken jänta som hälst (jag älskar att hata fördomar). Köpmanin leder i alla fall till att jag har en hel del saker. Problemet är att få till någon slags snygghet i mångfalden och jag avundas de som kan skapa det.
[hjärtan]
Alla Hjärtans och mitt hundrade inlägg firas självklart med en liten bildkavalkad på, just det, mig (JAG).
Jag är ganska fascinerad över att den lilla men trogna läsekretsen av fläskläppen faktiskt har ökat den sista tiden. Marginellt dock, men med tanke på hur många ni är har bloggen tagit gigantiska kliv. Jag bugar och tackar och skänker er en tanke på en torkad ros i en glasflaska placerad på ett vitt och slitet fönsterblek någon stans i ett regnigt sommar Sverige.
Eller all högstadieångest som man hade över att aldrig få någon sketen jävla blomma.
[stilförebild]
bild: The Sartorialist
Han är min stilförebild alla gånger, alla väder och alla säsonger. Det är slitet, urbant och "sjukt jävla snyggt".
[leende]
Dagens miss var Jocke Bergs leende på Gaygalan.
Han börjar väll bli gammal.
[morgonkvisten]
Fick en sjuk lust att klä ut mig lite så här på morgonkvisten. Nu ska jag inte säga att det blev värre en vanligt, nästan bara tråkigt.
Fingerprylen känns faktiskt riktigt pinsam. Men den är ju i alla fall självutlämnande.
[dekadent]
Det är tisdag, jag ser på Gossip Girl, käkar popcorn och dricker whiskey. Mmm... sååå dekadent.
Ge mig mer snygga, välklädda och borstskämda slynglar i mitt liv och min lycka är total.
[förnimmelse]
Idag fick jag en förnimmelse av att några börjat copa min stil. Eller är det jag som tills nu omedvetet har härmat dem? Jag har därför fått en liten identitetskris.
I ren självbekräftelse lägger jag därför upp en bild för att visa hur jävla snygg jag faktiskt råkar vara.
[bag]
Artist: Hendrik Kerstens
[snygg]
foto: Face Hunter
Ibland är min kvinnobild sjukt äcklig, men objektet på bilden är sjukt snygg(märk väl utan glasögon och halsduk). Snygg så det gör ont. Nu kan jag gå i kloster och späka min kropp, bara jag får titta en liten stund till.
[objekt]
Cass Bird har jag redan skrivit om tidigare. MEN här har hon plåtat vår/sommar för Sophomore och jag menar om inte tånorshäxan Sabrina kan förtrolla mig vill jag ha en av kidzen hemma. Kille/tjej gör det samma, jag vill bara att han/hon ska sitta på min balkong i sommar och vara ett objekt.
[kattluva]
Det var evigheter sen jag postade något. Jag skyller på lathet och självömkan(över just inget speciellt).
Modeveckan i Stockholm har passerat och det är bara att konstatera att det svenska modet är lika likriktat, svart och onanivänligt som vanligt. Tur då att våra danska bröder är lite mer drog och party vänliga. Artrebels har förutom en av de snyggaste och mest innovativa loggorna, sjukt snygga prylar som väcker en hel del habegär. Solklart ligger deras priser lite över min CSN finansierade hårt ansträngda plånbok. Annars hade jag redan sprungit runt i mjukisbyxor och kattluva.
Svenska Kling by Kling har visserligen mer svärta men visar på att det finns någon/några idioter här också
