[smälter]
Känner jag att jag måste spotta ur mig lite om kärlek och romantik till vackra norrländskor. En av dem är Frida Hyvönen som jag blev påmind om idag igen. Jag har sett henne på scen flera gånger men det som har fastnat hårdast på näthinnan var en kall och regnig vårkväll ute på Frescati. Hon satt inlindad i en svart filt vid sin flygel och åt vindruvor. Minns jag inte fel satt Marit Bergman samtidigt i ett annat hörn och stickade. Usch, äcklig indiekärlek i kvadrat. "Jag var ung då" kanske är bara blir fel då jag fortfarande smälter som smör på rostat grovt bröd.
Kommentarer
Trackback