[fläskläpp]

09.05 -

Eskilstuna - Stockholm

Total jävla ångest över att bo i lilla E-tuna hade jag igår. Kände att jag inte kunde gå utanför dörren utan att någon kände igen och bedömde mig. Så jag bestämde mig för att försvinna in i vimlet i miljonstaden Stockholm.

Anländer tryckt till centralen. Bestämmer mig för att ta en promenad. Flanerar omkring bland söders gränder. Solen skiner, ut genom fönstren vädras sängkläderna från veckans ångor. Jag känner hur det tar i låren när jag sakta klättrar upp för ytterligare en kullerstens backe.


Onödiga nödvändigheter som gjorde mig mycket fattigare men lite lyckligare.


Finns det inget negativt då.

Jo, självklart. Mer än en gång börjar man fundera på sitt existensberättigande. Visserligen ligger jag ljusår före de flesta plastiga idol-frisyrer och beckhambling som tycks ha ätit sig in i den svenska folksjälen. Men de söta expediterna på Beyond Retro och Lokko kopiorna (tagna direkt ur spyans gubbrum) på Judits, får en lätta att sänka blicken och känna sig mer än ful.

Ångrar valet av skjorta som har klibbat fast under armarna.

Inne bland väldigt färgkorrigerade kläddsträck får jag höra Magnetic Fields - if you don´t cry. Vill ta ett glädjeskutt och ett par sporadiska danssteg men besinnar mig när jag ser runt på de strama ansikten som omgärdar mig.

svettigt och trött

14.50-

Stockholm - Eskilstuna



Visst låter allt som pubertal ångest men det är inte för inte som jag har bosatt mig i staden som kläckte ur sig svensk högstadiepoesis fanbärare:

Jocke B