[nostalgi]
Jaha, så har man fyllt 21 och är lite närmare döden. Nu har tjocka släkten sett min lilla lya så nu slipper jag dem. Kulinarisk lunch på rostbiff och potatissallad med avslutande fika på E-tuna konstmuseum, blev söndagens lott. Jag hatar födelsedagar nästan lika mycket som nyårsafton. Under lörd var jag inne en stund i strenkan och träffade gamle polaren Martin, som räddade mig ur en otrolig tristess, då dagen var fin och de enda jag hade och göra var att städa. Såg min gamle klasspolare Zeller lira lite på ångbåtsbryggan (hur mycket gymnasium-nostalgi innehåller inte den platsen), han heter också för övrigt Martin. Tyvärr, på grund av att den utmärkta kollektivtrafiken mellan mälarens pärla och e-tuna var jag så oartig att jag gick mitt i spelningen utan att varken säga hej eller hejdå, bara en blygsam vinkning. FÖRLÅT MIG ZELLER. Annars blev det lite mer stallis-notalgi när jag träffade blomman, som verkade hade gott som snickare. Jag känner att mer och mer folk omkring mig har eller kommer att få rejäla titlar fartygsbefäl, läkare, journalist, civilingenjör o.s.v. Vad ska ja bli, textdesigner hur flummigt låter inte det på en skala. Vi får se vi får se.